tisdag, augusti 5

newfound lover

idag är en sån dag då jag sitter och tänker efter vad för viktigt som har hänt i mitt liv. har det egentligen hänt något som gör mig intressant i andra människors ögon?

Men om jag inte ska tänka på andra människor, vad har hänt i mitt liv som har format mig till den jag är?

  • början av tonåren.
    Jag hade några kämpiga år där, men jag fick ju hjälp då? Ärren finns ju fortfarande kvar, för alltid förmodligen, men, det har ju gett mig en annan syn än vad många andra skulle ha, eller?
  • Malte föddes.
    fjärde april tvåtusensju föddes Malte, min systerson som får mig att le bara vid tanken på honom.
  • början av augusti, 2007
    jag hade haft ont i magen länge, och då upptäcktes bengan, alltså, cystan på min äggstock. Den var då som en grapefrukt, det var uppenbarligen den som var min magkatarr.
  • tredje september 2007
    inläggning på kvinnokliniken på länssjukhuset, halmstad.
    Då opererades jag, bengan försvann, liksom min äggstock, vilket gör att det bara finns en äggproducerande del kvar. Hej, ångest. När bengan kom ut var han som en handboll, jag kan inte förstå det. Jag hade tur sa dom till mig, den var inget farligt och den hade inte skadat några inre organ, förutom min högra äggstock då vill säga. ärret är cirka 20 centimeter långt och tre inflammationer på det och ni kan tänka er det läckra ärret.
  • april 2008
    satte in min spiral, haha jo kanske inte så spännande, dock upptäcktes då min hjärtformade livmoder, hej ångest. Det enda gynekologen sa var, hej detta måste jag skriva upp i journalen när du ska ha barn. hej ångest. det går inte en dag utan att jag undrar varför jag måste ha mongonedredelar.
  • femte juni tvåtusenåtta
    Den bästa och värsta dagen i mitt liv. STUDENTEN. Jag älskar munkagård, jag förstår fortfarande inte att jag inte ska tillbaka dit. Jag har fått vänner för livet, och minnen för livet. Visst, det kanske alla andra från gymnasieskolor har fått. MEN, det var inte munkagård. Munkagård är en klass för sig.


    Sen har jag väl inte mer att berätta skulle jag tro. Kanske har mer, kanske inte. Kanske för privat, kanske inte för privat. Jag vet inte. men nu vill jag inte tänka på tråkiga saker mer.
Puss&kram,

Inga kommentarer: